sunday 13.19

drömmer om stjärnor och öppna hav.

där vågornas brus kunde lugna mitt hjärtas slag,

där rymdens oändlighet omsluter min kropp,

där horisonten saknar betydelse,

den är enbart en restriktion skapad av människors rädsla.

vill för allt i världen inte låta horisonten begränsa mig.

wednesday 22.16

but really really i dont give a F-U-C-K.

typ.

din själ skall vara stilla.

världen är överväldigande när den är vit,

som om en fridfull, vakande hand vilar över jorden.

naturen är frusen, bunden till kristaller.

allt det smutsiga finns ju kvar där under. men syns inte.

och skuggorna skimrar i blått när det skymmer.

det är som vackrast då.

jag såg solen vandra över en brinnande himmel.

höll andan och insåg att aldrig någonsin har jag stannat upp och låtit den uppfylla mig.

vintern.

har låtit den övermanna mig istället för att omfamnas av den.

midvinternattens köld må vara hård.

men stjärnorna gnistra och glimma.

life sometimes, can be ridiculous.

it's like that sometimes.

fucking ridiculous.

tuesday 23.04

denna strävan.

"stolta solar som mörkret dränker

- vem vill kalla det för undergång?"

vad skulle det då annars vara?

monday 22:58

less på att grubbla.

less på att undra.

på att känna.

på allt som gör ont.

det mesta är ändå så betydelselöst. (för att citera herr lagerkvist. älskar honom. vilken karl. slut på parentes).

trodde aldrig att melodramatik låg för mig.

men visst.

patetik är en konst. bör utföras med precision.

staring at a ceiling full of stars.

lyssna.

thursday 22.36

allt jag gör är att falla. ibland får jag fäste, men jag vet att jag snart kommer falla igen.

om du inte kan hålla mig går jag sönder inuti. det är sant. jag går i tusen bitar när som helst.

för det gör så förtvivlat ont.

varenda cell gör ont.

varje hjärtslag.

varje andetag.

och tankarna tar aldrig någonsin slut. önskar att de kunde ta slut.

happy bleedy, happy bruisy

i am very happy

so please hit me

i am very very happy

so please hurt me

if i was a bird i would count my time in pearls.

but you wanted me to be a girl

without feathers, without urge

my wings quickly disappeared

and left was only fear.

and i proclaim the reason why i'll have to fly.

wednesday 10.06

ständigt musiken.

det är så det fungerar.

in i lungorna, ut i blodet. längs venerna. in i hjärtats kammare.

och tystnaden som uppstår efteråt.

den andas man in.

världen har stannat.

break me down.

känslor bryter ned mig.

sakta sakta.

snart finns inget kvar.

jag önskar att jag var mer.

du är sanning.

jag kommer alltid bara vara förnekelse.

jag hatar söndagar.

sunday 17.13

när lämnade han mig? förnuftet, min vän och förtrogna.

sa tack och adjö och försvann. jag märkte det aldrig.

always one foot on the ground.

jag skulle inte tro. inte hoppas. inte tänka. inte vilja.

jag gör bara inte sånt.

det kom så plötsligt att jag aldrig hann märka det. jag hann inte hindra mig sådär som jag brukar. jag var inte tillräckligt uppmärksam. brukar ju vara så jävulskt förutseende annars.

avsluta i tid, innan jag går i tusen bitar.

det var inte meningen att det skulle bli så här.

hjärtat. huvudet. fingrarna. kroppen. andetagen.

allting börjar om igen.

det skulle ju aldrig få hända igen.

thursday 22.23

vaknar med huvudet fullt av drömmar. alltid samma.

dagar som aldrig lämnar spår, nätter som bara lämnar mig med saknad. ibland är det så svårt att vara ung. jag blir så himla less då och då, och jag vet inte riktigt varför. jag avskyr att vara cynisk.

och ändå. ska man alltid söka efter illusioner? ska man bygga en fantasi?

substans

shelley

och vi går ut och brinner upp i natten

skyller allt på våra fyllehuvuden

undanflykter och självanklagan

jag ser domen i dina ögon.

ser domen i dina ögon.

saturday 03.02

beundrar verkligen dem som vågar vara naiva.

tell me when it's time for me to play.

oj jag är sugen på att konsumera. känner ett akut behov som måste åtgärdas snarast. jaja jag ska börja ge pengar till im.

det är mycket med det jordiska, som jag skulle sagt ifall jag vore hundra år gammal. till dess har jag väl fortfarande några år antar jag.

annars då? joråvars. det är jävulskt mycket trevande i tomma intet. som vanligt de här känslorna som alla gör sitt bästa för att agera despoter. jag vet inte vilken jag ska lyssna till? de kanske ljuger. ibland tänker jag att jag bara hittar på allt jag känner. fast vad är då en känsla, och hur förhåller den sig till sanningen? det subjektiva kan kanske aldrig likställas med sanning som begrepp. det är ju nästan lite antites över det hela. paradoxalt. och min kropp är inte tillräcklig. jag går i tusen bitar nu.

någon dag ska jag fundera över sambandet mellan söndagar och existentiell ångest. jag har ju en liten kärleksaffär med existentialismen i allmänhet och det blir liksom väldigt uppenbart just denna veckodag. vi får se hur länge det håller. vet ännu inte om förhållandet möjligen är mer av den destruktiva sorten.

okej. sluta svamla nu. vi fattar poängen. godnatt.

springa fortare.

det bara slog mig idag. att vilken himmelens bra familj jag har. de är både kloka och vettiga för det mesta och har så fina och bra åsikter. det är skönt.

brunch, politiskt dividerande, framtidsfunderingar, en spontan tur till mitt andra hem. att skratta är så jävulskt viktigt ibland. man glömmer det så lätt.

sen hjälper det ju lite också, att få dansa sådär oavbrutet och hängivet en natt på berns. dansa fastän hjärtat brister liksom.

jag älskar att dansa. glömmer det med ibland. glömmer så mycket nu för tiden. eller kallas det att förtränga?

och jag fortsätter ställa frågor. som om jag väntade mig ett svar.

vad önskar jag mig mest just nu? svar: harmoni.

det är nämligen så att jag på sistone har känt mig så väldigt vilsen. konfys. har inga svar. och jag vill slå upp dem i ett lexikon.

ett lexikon så att jag skulle ha en chans att kunna förstå den här bisarra tillvaron jag befinner mig i. det gör mig frustrerad att inte förstå.

you gotta learn to let go before it's killing you.

tuesday 17.19

"jag låtsas att det är av kärlek

till stan jag stannar kvar."

vet inte vad jag ska tänka. men hjärtat svämmar över. åh, jag är så jävulskt duktig på att skjuta allt framför mig. blunda. vaken om natten och drömmer på dagen.

kyss mig så att nånting händer.

det var allt tror jag.

en stjärna som tog slut, ett blandband som slets ut.

behöver PHAT musik och dans och öl. för att dränka ljuden i mitt huvud såklart.

jag är inte i huvudet längre. nu är jag i hjärtat. kickin it.

these hours are killing me.

can't get that trumpet out of my head.

tiden rinner mellan fingrarna. folk passerar mitt liv.

vandrar vidare. (do you believe that there are treasures in the

ocean?) förlorar oss i det stora. det där som kallas livet.

blir det något mer? mer än vad? är det ens något nu då.

hjärtat fortsätter att slå. fastän man blir osäker ibland.

lyssnar till dess slag. försöker urskilja dem bland mina tankar.

vad är det jag lyssnar efter? ett monotont bultande. tryggheten vilar

i det monotona. men jag hittar ingen trygghet. jag kan inte höra mitt

hjärta. det kanske har tystnat.

and you say you can't stand me when i'm quiet. so i shot you in my silence.

thursday 22.46

känner mig så less. tar åt mig av saker som jag inte ens rår för. folk fattar inte det. "du får inte ta åt dig så mycket" säger de.

vill liksom skrika ibland. men jag gör ju det? jag är en sån som tar åt mig. jag tar åt mig nå jävulskt.

var jätteotrevlig mot en kund idag. sen ville jag dö litegrann. fast det egentligen var hon som inte ville medge att hon gjort fel? klarar inte av att vara osams med folk.

hur ska jag nånsin kunna bli vuxen. va. och alla har fått så jävla nog av mig.

i said i will go anywhere but there.

oh i recognize the smell,

and i recognize the voice,

and i recognize the breath.

but i don't recognize this choice.

made a promise to myseself

never to go near you again.

so you want me to bleed for you

when my wounds just started to heal.

i close my eyes for my bruises and scars

ge inte bort dig själv.

varför tillåter vi oss att bli fångar i vår egen tillvaro?

jag vill slå mig fri. lämna dessa mekaniska och statiska dagar bakom mig. jag är ingen robot och det är inte du heller. varför låter vi oss behandlas som sådana? varför låtsas vi?

för att händerna låses fast. benen vill inte bära. för vem kan säga att man sett livet från båda sidor?

nu minns jag. jag förstår inte livet. inte det allra minsta. ser bara livsillusioner.

och du eller jag. vem är konstigast?

sommarnätterna.

älskar det. den där känslan man får mitt på ett svettigt dansgolv, halv tre på natten. berusningen i ådrorna och där, just då kommer du aldrig falla. det tar inte slut. vi kommer alltid att leva. musiken rullar, man har glömt allt man saknar på dagen.

och tiden snurrar fortare än någonsin. dagarna springer ifrån mig.

den där känslan i magen, den dyker upp då och då. jag vet inte hur man hanterar det.

är så rastlös. det kryper i blodet.

vi kan le, men bara i sekunder. det är ett uttryck för känslor. och det är förbjudet.

the potential you'll be, that you'll never see.

det här är den finaste låten just nu. på riktigt. kan inte få nog.

ville bara säga det.

summer's gonna take the pain away.

bäst just nu är att ligga på en filt och känna gräset mot tårna, solen i ögonen och vinets sötma i blodet. det är helt enkelt för underbart. vill att det ska vara för evigt.

drink up baby, stay up all night,

drink up with me now and forget all about the pressure of the days.

darling, our haircuts aside, we are just like bonnie and clyde.

just nu tackar jag alla gudar för att man kan hitta så jävulskt bra människor i de mest oväntade situationer. tror att jag kanske eventuellt överlever sommaren ändå. YES! har aldrig haft så roligt på jobbet.

lite (väldigt) nervös är jag för en leverans av konst som jag har ansvar för. ska vara på plats imorgon efter allt krångel fram och tillbaka. hoppas den är det. annars dör jag döden.

annars lyssnar jag mest på den här.

i guess i should know better when it comes to falling.

she looks like a lovely piece of art.

jag bleknar bort. jag är inte varaktig.

det är så tomt. vad fyller själen som tomhet?

håll mig i din okände hand. och släpp mig inte.

the sky is full of dreams but you don't know how to fly.

utan att tveka skulle jag bara säga att jag är totalt och fullständigt less på denna ständiga ambivalens. dekadensen är hård. och alla mina vänner har gett upp sömn.

jag skulle ge bra mycket för att få vara sådär kreativ. ni vet. jag vill ha mig själv tillbaka liksom. jag stagnerar.

och så har jag fått ett nytt eller halvnytt (eller vad du vill kalla det) jobb som bara känns som något jag aldrig någonsin kommer klara av. halleluja. men det är en utmaning å andra sidan. herregud vilken kliché jag är.

vart ska livet ta mig undrar jag lite? vill ha en förändring. och jag kan känna att den är på väg, på ett eller annat sätt. men jag vill ha den här och nu. för alla omkring mig färdas åt olika håll och jag är trött på att driva för vinden.

men hörni. var hittar man den där kraften som gör att man plötsligt bara orkar med allt det där som tyngt en under ett år av total sinnesförvirring. det är så jävulskt surrealistiskt allting. illusoriskt. som platons grottvärld. jag vill inte leva bland skuggorna.

men du sover ju, du hör ju inte på.

längtar bort.

längtar efter en meningsfull tillvaro, om nu någon sådan finns. ibland fylls jag av så mycket inspiration men jag vet inte vad jag ska göra med den riktigt. önskar att jag aldrig behövde välja. men valen är vad som definierar oss som mänskliga individer (sartre igen).

varför är jag alltid så deppig på söndagar? den mediokra vardagen slår emot mig. den övermannar mig.

utan dig hade dagens sinnesrörelser bara varit flagor från förr. och tiden vandrar sitt oundvikliga lopp, klockan slår, fråga inte för vem, den slår för dig. och så vidare. jag vill att även mitt hjärta ska slå. för dig eller mig eller bara vad som.

alla är äldre nu och ser efter varann. de har gått för att leva sina liv, och gud vet att jag måste leva mitt.

22.24

En främling är min vän, en som jag inte känner.
En främling långt långt borta.
För hans skull är mitt hjärta fullt av nöd.
För att han inte finns hos mig.
För att han kanske inte alls finns?

Vem är du som uppfyller mitt hjärta med din frånvaro?
Som uppfyller hela världen med din frånvaro?

/p. lagerkvist

my tears have turned to snow.

can't believe you didn't feel a thing.

i sometimes got so tired of our game,

i wanted you to feel the same.

it breaks my heart to say that when i was in pain,

i wanted you to feel the same.

but nothing gets you really, it's a shame.

i'm trying to be sane.

am i wild wild wild? oh i'm most dissatisfied.

alla verkar så harmoniska. hur gör man det? hur 17 bär man sig åt?

känns som om organen vrider sig därinne. världen runt om blir så himla overklig på något vis. och jag vet att det är fel! men jag kan bara inte hjälpa det. det är som en orkan. åh hurricane. nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

jag kan bara inte förstå efter allt som hänt. och jag är inte det minsta harmonisk. alldeles för impulsiv, på gränsen till oberäknelig.

14.18

guess what. i'm not a robot.

i'm vulnerable.

never committing to anything. don't be so pathetic.

can you teach me how to feel real? can you turn my power on?

i'm vulnerable.

i'll be with you.

denna sång är tillägnad isa, som är ledsen i lillhjärtat och bara alldeles för långt bort.

it's like forgetting the words to your favourite song.

idag är det söndag och jag känner mig jättedeppig. min halsmandel är svullen och gör ont. dessutom ska jag på nån slags dejt.

fast jag helst av allt bara vill krypa långt ner under täcket och äta godis och tycka synd om mig själv.

(ja jag har pms)

sunday 22.02

är trött på livet som koncept. vad är det de försöker sälja till mig egentligen. jag vet inte hur jag ska hantera det som konsument. vill inte bli lurad liksom.

är rädd att lura mig själv till något också.

såhär är det: om jag nöjer mig med något som jag inte är helt övertygad om, då kommer jag ångra det förr eller senare. därför tvekar jag.

och det här med människor. vi måste vara på samma sida. i samma fas. ha samma värderingar. men ändå inte vara fast i allt detta. man får inte tveka helt enkelt.

det känns som om jag springer ett maratonlopp. gör allt för att hinna ikapp men det hjälper inte.

är bara så jävulskt trött på det.

and take your money!

all i wanna do is.......

hej jag är en gangster.

02.21

fast jag börjar ju tro att kyssar är det allra bästa som finns.

tror inte på kärlek. inte på gud riktigt.

men på kyssar. på kyssar tror jag. kan svära dem evig trohet.

allt som var dött växer till liv. det kan också vi så länge vi andas.

let me sail, sail away, crash upon your shore.

hittade dessa flotta shorts idag. nu känner jag mig som en sjöman,

och alla vet ju att sjömän är det bästa som finns.

räddningen.

min käre far köpte detta till mig igen. hur fint blir det. åh den är det bästa som finns.

something supposed to be your own.

har drabbats av en fruktansvärd existensångest på sistone. vet inte varför jag vaknar på morgonen ens. dagarna vandrar, de jagar förbi utan att lämna minsta spår eller avtryck. och snart finns vi inte längre.

jag kan inte tro att jag lever.

kan inte tro att jag andas. ibland slutar jag.

jag kan bara inte förstå det.

och varför.

16.47

jag har drabbats av en urinvägsinfektion. det är mindre trevligt. jag försöker dämpa tristessen med brahms på spotify till exempel. och genom att titta på riktigt urusla webbtvprogramm. men däremellan dör jag. på riktigt alltså. jag vill ut i solskenet och hiva öl.

dessutom så försvann alla mina bilder och alla inställningar jag hade på datorn när jag startade om den? man ba hallå. (så här börjar man formulera sig efter ett visst antal ihuvudetpåcarolinagynning på raken).

äsch. jag har ingen inspiration till något nu för tiden.

tell me when the snow has gone its way.

you said spring is on its way.

and you said, the light will do us good.

spring is way too shaky for me.

why not take me all the way to july?

i ran i crawled i chased to get out fast

now i'm gone, with my head in a cloud. and the songs, they're just dancin around.

det känns litegrann som feber. sådär surrealistiskt. jag fattar inget alls.

jag är rastlös. vill bort men vet inte vad det innebär. därför lyssnar jag bara på musik. tack gud för spotify. det lugnar min puls en aning, för stunden åtminstone. visst är det märkligt det där. minns en uppsats jag skrev på musikhistorien, om musikens betydelse för mänskligheten. hur kan något så abstrakt kännas så verkligt inuti. synestesi. åh ja svunna tider det.

hela min kropp känns så fel just nu. jag vill krypa ur min hud. ur mig själv. men hur jag än vrider mig och vänder ut och in på mitt hjärta så kan jag inte. jag bara förälskar mig på nytt och på nytt och förlorar mig i musikens värld. leta där om du vill hitta mig. men det är jag inte säker på att du gör. om du gör det, säg till.

(det här kan ju vara det mest oklara jag någonsin diktat ihop)

hej från en mac-tjej. (ja NU ska jag sluta tjata)

monday 15.19

-you say you're afraid to be put in a cage.

  

well baby,

you're already in that cage.

 

huvudbryderier.

jag tänker så djävulskt mycket, på allt och inget. känns som att jag tänker för mycket. tänker att jag känner för mycket. tänker och känner och får det inte ur mig.  får inte mig ur det. 

det är så jävla svårt att se klart. allt är ju så diffust. ser inga gränser egentligen. inga slut. jag kan bara inte se. 

och jag är glad, kanske lycklig ibland men vem vet och vem kan säga helt säkert det enda jag med säkerhet kan säga är när jag är ledsen och visst är väl det synd för varför är det lättare att definiera en sån känsla än en annan? va.

jag stänger ute människor, medvetet eller omedvetet, bildligt eller bokstavligt. jag undrar så varför. och när han fattar att jag ljuger, då känner jag mig som en dålig person. en som jag inte vill vara men inte vet hur jag inte ska vara. herregud. det blir så fel då i mitt huvud. i hela kroppen. jag vill säga förlåt men vågar inte. och vad hjälper det? och det är ju sånna petitesser egentligen, jag bara hakar upp mig som en gammal repig lp-skiva. 

a tiny tiny heart, just like the one i used to have.

det här var ju ungefär det finaste jag nånsin sett. åh vad jag vill ha, kan någon ge mig detta?snälla snälla va. 

en av de sju dödssynderna är girighet har jag hört.

my eyes are bifocal, my hands are sept-jointed. (i live in the future)

när snön envisas med att regna som sockervadd från himmelen lyssnar jag på sånt här till exempel. som honung för öronen. oj det lät konstigt. men det är lite så. 

och så tänker jag på att människan egentligen är precis som en maskin, men ändå inte. lite det som den här fina tjejen pratade om, den ständiga striden mellan sinnesintryck och förnuft. vad man vet och vad man bara vet att man vet. det är intressant. synnerligen. 

hungover.

never loved nobody fully, always one foot on the ground.

and by protecting my heart truly i got lost in the sound.

i hear in my mind all of these voices, all of these words, 

all this music. and it breaks my heart.

it simply breaks my heart.

i've been sitting on this abandoned beach for years,

waiting for the salty water to cover up my ears.

but everytime the tide comes to take me home

i get scared, and now i'm sitting here alone,

dreamin of the dolphin song.

andy you're a star.

kaleidoskop.

vet ni vad jag gillar? folk som är konstiga. 

sen gillar jag mörk choklad med ingefära. hur konstigt är inte det. väldigt skulle jag säga. 

och igår höll jag i en äkta picasso. ville bara ta med den hem och gosa. sova med den i famnen. gosa gosa. (det gjorde jag inte förstås)

allt är uppochner nu. och jag saknar inte mycket, men jag saknar illusionen av att allting kommer ordna sig. 

fina dimmiga dar.

vad fanns det att se klart?

like a tourist, lost in the suburbs.

livet är det som ska föreställa nu. jag är så dålig på det där. jag lever om ett halvår. eller för två år sen. aldrig nu. 

jag väntar och väntar. för snart händer det. 

och då och då grips jag av ångest, för tänk om det inte gör det? och vad är det jag väntar på?

mitt huvud är inte där det borde.  

och ibland känns det som om jag inte finns. kan inte tro att jag fortfarande lever. som en fjärilslarv innesluten i en kokong. lite så.

för låten du kallar ditt liv när det känns som en kniv inuti.

den här går om och om igen idag. 

i've lost control again. 

jag ska rycka upp mig nu. öppna dina trötta ögon och släpp ut det!

36/52

nu har jag en plan. det känns befriande som 17. så medan jag slänger tusenlappar omkring mig tänker jag,

PASSA PÅ.

ett liv i fattigdom väntar. men ack så givande. 

och snart. snart har jag en alldeles egen macbook i min ägo. DET NI. så djävulskt fantastiskt.

idag sken solen, det var nästan så jag kände hoppet i hjärtat. 

och annars då? annars är det mest håkan i lurarna, som vanligt. han är en prins.  

nä, jag är bara zigenarliv-dreaming..................... liksom.  uppsnärjd i det blå som aldrig förr. inget nytt på den fronten. 

am i falling asleep on my feet again?

                 it's like i'm diving into emptiness

but at least there's something beating in my chest. 

   can you free me from this logic that i knew?

        i believe it even if it's not true.

left and right in the dark

jag önskar att allt vore annorlunda. att du inte var du och att jag inte var jag. men helvete vad orealistiskt det är att tänka så. 

och dumt.

ville få det sagt liksom. 

hjärtat av på mitten.

jag avskyr sånna som du. 

eller egentligen bara du. för jag har inte mött nån som dig. 

vad jag bryr mig om nu är att se, som i slow motion, när du går sönder inuti, såsom jag gjorde. och att du då ser det,

hur smutsigt livet blivit. 

dina armar om mig även om jag vet att jag måste glömma dig. 

i change shapes just to hide in this place

ville skriva något här men jag vet inte. 

det är liksom lite tabula rasa över mina känslor just nu. 

åh jag önskar att jag kunde känna något annat. 

i wanna rewrite my heart and let the future in. 

...............

VILL HA DIG NU!

kom tillbaka va?

vi kunde ha den bästa tiden i våra liv, för jag tror inte vi lever så länge till!

åh om en vecka bär det av till göteborg, så himmelens fint. jag är så glad och kan inte tänka på något annat nu!

det äter upp dig när du ligger i din säng

hatar den där känslan.  åh gud det gör så ont. (att nåt så nära kan vara så långt bort)

är på en gång rastlös och less. vill springa långt långt bort. 

allt är så mediokert nu. 

och det enda jag gör är att citera håkan.

hej hej fina tjej

vill ha sommar. nu typ.

spot on.

ett band jag glömde på min lista: the killers. ju. 

och så håkan men han är ju inget band. liksom. 

men de har nog varit de mest frekventa inslagen på min ipod. 

viktigt att säga kände jag. 

nu är det julian casablancas som gäller minsann.

känner mig oerhört betydelsefull idag. 

quote of the week:

"vad hände egentligen?"...................

it just wasn't like theese old days anymore

lite sent så här i efterhand tänkte jag summera några av 2009s händelser:

tre resor:

prag, cypern + paris

tre utekvällar:

chapeau rouge i prag, veckan i cypern (en enda lång utgång känns det som) + juldagen på marie laveau

tre bakfyllor:

tåget hem från prag (ganska festligt dock), en söndag i september när jag skulle hjälpa far min på jobbet (ville dö typ) + dagen efter studentskivan 

tre band:

the strokes, the smiths + billie the vision and the dancers

tre händelser:

studenten, jobbet + bestämde mig för att börja plugga franska

tre mer privata händelser:

slutade vara vän med I, dejtade T + blev mer tajt med J

tre ragg:

pianoman, cypriotisk bartender + argentinare i prag (haha)

tre "lämna mig ifred":

P, K + V

.... nej nu får det räcka, enough said, enough done. 

wished for a life this year, it's brand new.

                               jauary 1st and it's already clear:

                                                                       it's gonna be another shitty year. 

jag ligger i min säng med en rinnande näsa och har just satt i mig ungefär ett halvt ton choklad. tycker synd om mig själv.  känner mig emotionellt labil.

men jag skrattar mentalt åt mig själv, det gör jag.