det är mycket med det jordiska, som jag skulle sagt ifall jag vore hundra år gammal. till dess har jag väl fortfarande några år antar jag.
annars då? joråvars. det är jävulskt mycket trevande i tomma intet. som vanligt de här känslorna som alla gör sitt bästa för att agera despoter. jag vet inte vilken jag ska lyssna till? de kanske ljuger. ibland tänker jag att jag bara hittar på allt jag känner. fast vad är då en känsla, och hur förhåller den sig till sanningen? det subjektiva kan kanske aldrig likställas med sanning som begrepp. det är ju nästan lite antites över det hela. paradoxalt. och min kropp är inte tillräcklig. jag går i tusen bitar nu.
någon dag ska jag fundera över sambandet mellan söndagar och existentiell ångest. jag har ju en liten kärleksaffär med existentialismen i allmänhet och det blir liksom väldigt uppenbart just denna veckodag. vi får se hur länge det håller. vet ännu inte om förhållandet möjligen är mer av den destruktiva sorten.
okej. sluta svamla nu. vi fattar poängen. godnatt.
varje gång jag börjar tänka på ens egen existens och när jag läser alla de där böckerna (betade nyss av främlingen med skräckblandad förtjusning) får jag upp dig i huvudet. jag längtar till museumdagarna, till att sitta vid vattnet med en mugg medköpt kaffe och dingla med benen och prata om livet. längtar efter att dansa och att bli berusad med dig. att en regnig kväll kanske gå på bio eller äta en bulle i kulturhuset och titta ut över sthlm.
SvaraRaderasthlm snart kommer jag tillbaka och då ska du och jag titta på konst och ha vardagsångest men inslag av livskris. ja typ så.
puss/isa