like a tourist, lost in the suburbs.

livet är det som ska föreställa nu. jag är så dålig på det där. jag lever om ett halvår. eller för två år sen. aldrig nu. 

jag väntar och väntar. för snart händer det. 

och då och då grips jag av ångest, för tänk om det inte gör det? och vad är det jag väntar på?

mitt huvud är inte där det borde.  

och ibland känns det som om jag inte finns. kan inte tro att jag fortfarande lever. som en fjärilslarv innesluten i en kokong. lite så.