jag är rastlös. vill bort men vet inte vad det innebär. därför lyssnar jag bara på musik. tack gud för spotify. det lugnar min puls en aning, för stunden åtminstone. visst är det märkligt det där. minns en uppsats jag skrev på musikhistorien, om musikens betydelse för mänskligheten. hur kan något så abstrakt kännas så verkligt inuti. synestesi. åh ja svunna tider det.
hela min kropp känns så fel just nu. jag vill krypa ur min hud. ur mig själv. men hur jag än vrider mig och vänder ut och in på mitt hjärta så kan jag inte. jag bara förälskar mig på nytt och på nytt och förlorar mig i musikens värld. leta där om du vill hitta mig. men det är jag inte säker på att du gör. om du gör det, säg till.
(det här kan ju vara det mest oklara jag någonsin diktat ihop)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar