jag vill slå mig fri. lämna dessa mekaniska och statiska dagar bakom mig. jag är ingen robot och det är inte du heller. varför låter vi oss behandlas som sådana? varför låtsas vi?
för att händerna låses fast. benen vill inte bära. för vem kan säga att man sett livet från båda sidor?
nu minns jag. jag förstår inte livet. inte det allra minsta. ser bara livsillusioner.
och du eller jag. vem är konstigast?
jag tror jag är konstigast. det känns liksom så, men vi kan vara konstiga tillsammans. det är lättare så. då gör det mig ingenting att vara annorlunda.
SvaraRadera