the war is over

det blir ingen summering av detta år. tvåtusenelva har slagit mig blodig. karvat ur mitt hjärta och min själ. det får räcka så. jag gör aldrig om det, inte så här. inget att vänta, inget att hämta. happy xmas the war is over.

friday 21.31

det regnar ute men jag brinner.

det är som att gå över glasskärvor och undra varför det gör ont.

gnistrande stjärnor i vinternatten.

från hundratals mils avstånd vet man inte om de verkligen finns där eller redan är döda och borta.

du är hundratals mil borta.

och jag brinner som en stjärna.

tuesday 22.56

fuck with me and i'll fuck with you

isn't that what we're supposed to do

kick me down and i'll kick you too

isn't that what we're supposed to do

i've been swimming in the dirty water

i've been swimming where the fish won't go.

monday 16.16

vi är underdogs. känslan av att slå underifrån.

and it's/be in black/be in black/be in black

ta mig till ödemarken och evigheten.

saturday 23.21

livsillusioner.

inbillar mig alltid att allt det bästa inte hänt än.

väntar å väntar. låt det komma låt det komma.

kan ej falla mer nu. det måste få ett stopp.

står där isen är som tunnast. kampen om bära vs brista.

friday 15.07

är så jävla trött på att leva på gränsen.

att falla isär.

det går för fort. finns ingen chans att hämta andan.

kan inte skilja på något längre.

och världen runtom snurrar och jag kan inte stoppa den.

monday 21:48

den ändlösa processen av vårdagar som kommer och går.

gränslandet mellan natt och dag bleknar

och stjärnorna gömmer sig under huden.

rytmiska hjärtslag i mörkret,

runtomkring håller livet andan.

(vet att jag borde släppa in det

men gör allt för att hålla det på avstånd.)

hjärtat i ena handen, portföljen i den andra.

tiden rusar, och jag ikapp med den.

under the april skies

and the world comes tumbling down

hand in hand in a violent life

making love on the edge of a knife

saturday 21.16

den jävla kampen.

upproret.

och alla svordomar som numera fyller mina texter och tankar.

det är så mycket som gör mig arg nu för tiden:

folk som bah men sänk skatterna för vadå man måste ju få bli rik om man vill det och vadå jag kan väl inte rå för att det finns dom som inte vill, å dom får väl bo på gatan dårå det är inte mitt problem någon annans det är alltid någon annans fel.

och folk som bah men va inte så jävla bitter problematisera inte verkligheten nu har vi kommit så långt och vadå fattigdom och vadå patriarkat du får skylla dig själv kvinna hora man får väl sköta sig själv vad har du med mig att göra bara klättra i maktens stora trappa det är väl inte mitt problem om några mindre begåvade och eller svagsinta ramlar av och tappar fotfästet på vägen sköt dig själv du är inte mitt jävla problem.

får liksom mental break-down av brist på själ och hjärta i min omgivning.

lever i en så verklighetsfrämmande värld. liksom tror och hoppas att människor bryr sig ur ett större perspektiv. skäms över att jag är naiv. avskyr individualismen och det faktum att jag i högsta grad är en del av den.

den förlorade generationen.

vems jävla problem är det egentligen?

saturday 20.24

o huvud blodigt, sårat.

det är inte smärta, bara avsaknad på liv.

den där jävla tomheten.

mars månad, när ska du lämna mig ifred?

tuesday 20.43

skrev jag häromveckan om drömmar? att de endast är en del av dig.

reviderar härmed. å det bestämdaste så att säga.

är de inte allt man har? allt man är.

det vi så vackert och på en gång hämningslöst kallar sanning existerar ju inte.

eller antar den måhända bara olika skepnader beroende på när vi behöver den?

avskyr strukturer, av alla slag. hur kan de var så essentiella, på gränsen till substantiella?

och hur kan folk ha så mycket åsikter om vad som är de rätta av alla dessa? hypoteser, teorier, modeller.

vad de menar är att de själva är det rätta. lev som jag så ordnar sig allt i den bästa av världar. jävla hyckleri.

okej. jag ville ljus, men fick bara brinna. begärde det oerhörda, men fick bara leva.

ja, käre herr lagerkvist. skänk mig mål och mening på min färd. och ro i själen och fred på jorden i evighet amen.

saturday 18.47

den ständiga ovissheten.

svävar liksom i ett själsmässigt vakuum.

det gör ju ont att tappa greppet om livet. när vissa bitar går förlorade.

eller också förkastar man dem medvetet. den subtila gränsen.

och grubblerier är måhända slöseri med liv,

men sparsamhet har ju aldrig heller legat för mig riktigt.

wednesday 10.58

solen. ljuset. kylan. mörkret.

tomheten.

glaskupan

tuesday 17.14

somnar till mintzberg. fosterställning. gråter.

hur jävla mycket av sitt liv ska man ge? menar då inte tidsmässigt, utan själsligt.

tills inget finns kvar? jag är snart där.

jag är snart där.

min hud är så vintertunn och skör. går sönder när som helst.

friday 11.39

önskar mig ett stjärnbestrött himlavalv, doften av skog i lungorna och en fortfarande solvarm jord under bara fötter.

eller bara salta hav och tång. snäckornas brus tätt intill örat.

vänder upp och ned på mitt rum. måste göra om.

måste sättas ur balans, eller i.

och drömmarna är bara en del av din berättelse.

tuesday 21.41

"dikter om kosmos kunna endast vara viskningar"

"-jag menar att språket inte räcker till vad det synen rymmer."

två citat i kvällstimman. inbillar mig att detta är livet i dess mer subtila form.

februari.

den där fuktiga kylan som tränger ända in i själen.

den grå himlen som liksom sluter sig så tätt om världen så att man nästan inte kan andas.

jorden täcks av en glashal ishinna. luften är tjock och ogenomtränglig.

snödrivorna växer sig oproportionerliga, som om de ville kväva världen.

ja, men det är den tiden på året säger de. och vem är inte låg.

monday 20:48

ville bara känna mitt hjärtas slag. nu vill jag vad som helst förutom det.

wednesday 21.03

sur. grinig. irriterad.

dö. osv. osv.

2010

januari: bekymmerslös och fri. världen var vår om vi ville.

februari: göteborg och hjärtesorg. det där hotellrummet där jag ville slita mitt hjärta ur bröstet.

mars: väntan. och lite mer smärta.

april: existensångest. mest det gamla vanliga; knoppar som brister osv. det gör ju ont.

maj: kunde nog känna ljuset nalkas.

juni: några vändor till köpenhamn. drog in cash.

juli: picnicade en hel del. njöt nog ganska mycket och stort. tog en paus ifrån känslorna.

augusti: jobbade. jobbade. jobbade. grät rätt ofta.

september: barcelona. upptäckte att det går att leva nu. förmodligen årets bästa beslut.

oktober: oro över framtiden (som om den inte alltid fanns där). han spelade i ett band och rev upp mig.

november: hatade mina känslor. fascinerades över dem.

december: hade roligt på jobbet. sånt straffar sig tydligen. har inte tillräckligt med distans än för att kunna uttala mig närmre.

natt.

vissa ögonblick vill jag alltid minnas.

har jävulskt svårt att vila i det. att tro på det, att det händer nu.

ibland blir ögonblicken större ju längre tiden går.

ibland bleknar de, och man glömmer.

glömskan gör mig konfys. mitt selektiva minne är min egen outtröttliga antagonist.

sanningen är förgänglig. den är både trolös och förrädisk.

den personifierar allt som är paradoxalt och svävande överhuvudtaget.

åh, dessa aldrig sinande huvudbryderier.

jag är väl en rotlös själ ändå.