reviderar härmed. å det bestämdaste så att säga.
är de inte allt man har? allt man är.
det vi så vackert och på en gång hämningslöst kallar sanning existerar ju inte.
eller antar den måhända bara olika skepnader beroende på när vi behöver den?
avskyr strukturer, av alla slag. hur kan de var så essentiella, på gränsen till substantiella?
och hur kan folk ha så mycket åsikter om vad som är de rätta av alla dessa? hypoteser, teorier, modeller.
vad de menar är att de själva är det rätta. lev som jag så ordnar sig allt i den bästa av världar. jävla hyckleri.
okej. jag ville ljus, men fick bara brinna. begärde det oerhörda, men fick bara leva.
ja, käre herr lagerkvist. skänk mig mål och mening på min färd. och ro i själen och fred på jorden i evighet amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar