natt.

vissa ögonblick vill jag alltid minnas.

har jävulskt svårt att vila i det. att tro på det, att det händer nu.

ibland blir ögonblicken större ju längre tiden går.

ibland bleknar de, och man glömmer.

glömskan gör mig konfys. mitt selektiva minne är min egen outtröttliga antagonist.

sanningen är förgänglig. den är både trolös och förrädisk.

den personifierar allt som är paradoxalt och svävande överhuvudtaget.

åh, dessa aldrig sinande huvudbryderier.

jag är väl en rotlös själ ändå.