nu räknar vi dagar.
paris paris mon cheri.
och pojkar är underliga har vi konstaterat ett flertal gånger under helgens lopp. men fina ibland.
jag hittade en pappersbit i min jacka som jag fyndat på vinden. där hade någon skrivit: kärleken är som en fågel, den flyger dit den vill och inte dit den borde. det var lite fint och klyschigt på en gång.
igår tittade jag på lomo-fotografier. de var lite magiska. en blyg farbror berättade små historier om sin barndom för mig. de var hans minnen, de där bilderna. fångade av en trettio år gammal rysk kamera.
och så var det med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar