och är det inte verklighet så drömmer jag väl

tiden rinner genom fingrarna och tänk snart är vi gamla precis som dom. 

vi måste bort härifrån innan vi ligger på kyrkogårn (som alla innan oss)

jag vill bestämma allt nu och ha en plan. och alla säger att jag har världen och livet för mina fötter och varför gör du ingenting du kan ju vad som helst. 

men jag vet inte hur man flyger.

och allt är på en gång väldigt fint och vemodigt. och lite lite skrämmande.

jag samlar drömmar under kudden. 

snälla trampa inte på mitt hjärta, jag blir så ledsen då.

och riv inte mina ord i tusen bitar, du förstör, varför ser du inte? 

om vinden hinner ikapp oss är det för sent säger alla. och sen: varför har du så bråttom?

ps. jag märker att jag har anammat mr. joyce's för samtiden så revolutionerande skrivstil till fullo. den klär mina tankar så fint just nu.