faller fritt på midnattsgatorna

visst är det fint när man går omkring och ler sådär stort med hela ansiktet och bara inte kan sluta? det tycker jag. och alla tycker att man är en tok som går där och ler för sig själv men det gör inget alls. 

jag ville bara säga det. fint. (det är mitt bästa ord just nu)

annat som är fint:

att rita i någons ansikte

att äntligen få gå till moderna på lördag

att tappa bort timmarna i en röd fåtölj med varm choklad och trevligt sällskap

att det är den allra bästa tiden på året nu (jag ändrar mig lika fort som årstiderna)

att det är fredag imorgon. och en alldeles speciell sådan dessutom

allt är förstås inte fint, men mycket. det som inte är det tänker jag inte skriva om idag. kanske imorgon, men inte idag. och sånna här listor hjälper mig när jag inte kan andas.

som när jag står där på golvet och inte vet något alls. då är det bra att minnas att vissa stunder finns bara för att de måste.