monday 20:48

ville bara känna mitt hjärtas slag. nu vill jag vad som helst förutom det.

wednesday 21.03

sur. grinig. irriterad.

dö. osv. osv.

2010

januari: bekymmerslös och fri. världen var vår om vi ville.

februari: göteborg och hjärtesorg. det där hotellrummet där jag ville slita mitt hjärta ur bröstet.

mars: väntan. och lite mer smärta.

april: existensångest. mest det gamla vanliga; knoppar som brister osv. det gör ju ont.

maj: kunde nog känna ljuset nalkas.

juni: några vändor till köpenhamn. drog in cash.

juli: picnicade en hel del. njöt nog ganska mycket och stort. tog en paus ifrån känslorna.

augusti: jobbade. jobbade. jobbade. grät rätt ofta.

september: barcelona. upptäckte att det går att leva nu. förmodligen årets bästa beslut.

oktober: oro över framtiden (som om den inte alltid fanns där). han spelade i ett band och rev upp mig.

november: hatade mina känslor. fascinerades över dem.

december: hade roligt på jobbet. sånt straffar sig tydligen. har inte tillräckligt med distans än för att kunna uttala mig närmre.

natt.

vissa ögonblick vill jag alltid minnas.

har jävulskt svårt att vila i det. att tro på det, att det händer nu.

ibland blir ögonblicken större ju längre tiden går.

ibland bleknar de, och man glömmer.

glömskan gör mig konfys. mitt selektiva minne är min egen outtröttliga antagonist.

sanningen är förgänglig. den är både trolös och förrädisk.

den personifierar allt som är paradoxalt och svävande överhuvudtaget.

åh, dessa aldrig sinande huvudbryderier.

jag är väl en rotlös själ ändå.