sunday 13.19

drömmer om stjärnor och öppna hav.

där vågornas brus kunde lugna mitt hjärtas slag,

där rymdens oändlighet omsluter min kropp,

där horisonten saknar betydelse,

den är enbart en restriktion skapad av människors rädsla.

vill för allt i världen inte låta horisonten begränsa mig.

wednesday 22.16

but really really i dont give a F-U-C-K.

typ.

din själ skall vara stilla.

världen är överväldigande när den är vit,

som om en fridfull, vakande hand vilar över jorden.

naturen är frusen, bunden till kristaller.

allt det smutsiga finns ju kvar där under. men syns inte.

och skuggorna skimrar i blått när det skymmer.

det är som vackrast då.

jag såg solen vandra över en brinnande himmel.

höll andan och insåg att aldrig någonsin har jag stannat upp och låtit den uppfylla mig.

vintern.

har låtit den övermanna mig istället för att omfamnas av den.

midvinternattens köld må vara hård.

men stjärnorna gnistra och glimma.

life sometimes, can be ridiculous.

it's like that sometimes.

fucking ridiculous.

tuesday 23.04

denna strävan.

"stolta solar som mörkret dränker

- vem vill kalla det för undergång?"

vad skulle det då annars vara?

monday 22:58

less på att grubbla.

less på att undra.

på att känna.

på allt som gör ont.

det mesta är ändå så betydelselöst. (för att citera herr lagerkvist. älskar honom. vilken karl. slut på parentes).

trodde aldrig att melodramatik låg för mig.

men visst.

patetik är en konst. bör utföras med precision.

staring at a ceiling full of stars.

lyssna.

thursday 22.36

allt jag gör är att falla. ibland får jag fäste, men jag vet att jag snart kommer falla igen.

om du inte kan hålla mig går jag sönder inuti. det är sant. jag går i tusen bitar när som helst.

för det gör så förtvivlat ont.

varenda cell gör ont.

varje hjärtslag.

varje andetag.

och tankarna tar aldrig någonsin slut. önskar att de kunde ta slut.