friday 15.07

är så jävla trött på att leva på gränsen.

att falla isär.

det går för fort. finns ingen chans att hämta andan.

kan inte skilja på något längre.

och världen runtom snurrar och jag kan inte stoppa den.

monday 21:48

den ändlösa processen av vårdagar som kommer och går.

gränslandet mellan natt och dag bleknar

och stjärnorna gömmer sig under huden.

rytmiska hjärtslag i mörkret,

runtomkring håller livet andan.

(vet att jag borde släppa in det

men gör allt för att hålla det på avstånd.)

hjärtat i ena handen, portföljen i den andra.

tiden rusar, och jag ikapp med den.