glaskupan

tuesday 17.14

somnar till mintzberg. fosterställning. gråter.

hur jävla mycket av sitt liv ska man ge? menar då inte tidsmässigt, utan själsligt.

tills inget finns kvar? jag är snart där.

jag är snart där.

min hud är så vintertunn och skör. går sönder när som helst.

friday 11.39

önskar mig ett stjärnbestrött himlavalv, doften av skog i lungorna och en fortfarande solvarm jord under bara fötter.

eller bara salta hav och tång. snäckornas brus tätt intill örat.

vänder upp och ned på mitt rum. måste göra om.

måste sättas ur balans, eller i.

och drömmarna är bara en del av din berättelse.

tuesday 21.41

"dikter om kosmos kunna endast vara viskningar"

"-jag menar att språket inte räcker till vad det synen rymmer."

två citat i kvällstimman. inbillar mig att detta är livet i dess mer subtila form.

februari.

den där fuktiga kylan som tränger ända in i själen.

den grå himlen som liksom sluter sig så tätt om världen så att man nästan inte kan andas.

jorden täcks av en glashal ishinna. luften är tjock och ogenomtränglig.

snödrivorna växer sig oproportionerliga, som om de ville kväva världen.

ja, men det är den tiden på året säger de. och vem är inte låg.