she looks like a lovely piece of art.

jag bleknar bort. jag är inte varaktig.

det är så tomt. vad fyller själen som tomhet?

håll mig i din okände hand. och släpp mig inte.

the sky is full of dreams but you don't know how to fly.

utan att tveka skulle jag bara säga att jag är totalt och fullständigt less på denna ständiga ambivalens. dekadensen är hård. och alla mina vänner har gett upp sömn.

jag skulle ge bra mycket för att få vara sådär kreativ. ni vet. jag vill ha mig själv tillbaka liksom. jag stagnerar.

och så har jag fått ett nytt eller halvnytt (eller vad du vill kalla det) jobb som bara känns som något jag aldrig någonsin kommer klara av. halleluja. men det är en utmaning å andra sidan. herregud vilken kliché jag är.

vart ska livet ta mig undrar jag lite? vill ha en förändring. och jag kan känna att den är på väg, på ett eller annat sätt. men jag vill ha den här och nu. för alla omkring mig färdas åt olika håll och jag är trött på att driva för vinden.

men hörni. var hittar man den där kraften som gör att man plötsligt bara orkar med allt det där som tyngt en under ett år av total sinnesförvirring. det är så jävulskt surrealistiskt allting. illusoriskt. som platons grottvärld. jag vill inte leva bland skuggorna.

men du sover ju, du hör ju inte på.

längtar bort.

längtar efter en meningsfull tillvaro, om nu någon sådan finns. ibland fylls jag av så mycket inspiration men jag vet inte vad jag ska göra med den riktigt. önskar att jag aldrig behövde välja. men valen är vad som definierar oss som mänskliga individer (sartre igen).

varför är jag alltid så deppig på söndagar? den mediokra vardagen slår emot mig. den övermannar mig.

utan dig hade dagens sinnesrörelser bara varit flagor från förr. och tiden vandrar sitt oundvikliga lopp, klockan slår, fråga inte för vem, den slår för dig. och så vidare. jag vill att även mitt hjärta ska slå. för dig eller mig eller bara vad som.

alla är äldre nu och ser efter varann. de har gått för att leva sina liv, och gud vet att jag måste leva mitt.

22.24

En främling är min vän, en som jag inte känner.
En främling långt långt borta.
För hans skull är mitt hjärta fullt av nöd.
För att han inte finns hos mig.
För att han kanske inte alls finns?

Vem är du som uppfyller mitt hjärta med din frånvaro?
Som uppfyller hela världen med din frånvaro?

/p. lagerkvist

my tears have turned to snow.

can't believe you didn't feel a thing.

i sometimes got so tired of our game,

i wanted you to feel the same.

it breaks my heart to say that when i was in pain,

i wanted you to feel the same.

but nothing gets you really, it's a shame.

i'm trying to be sane.

am i wild wild wild? oh i'm most dissatisfied.

alla verkar så harmoniska. hur gör man det? hur 17 bär man sig åt?

känns som om organen vrider sig därinne. världen runt om blir så himla overklig på något vis. och jag vet att det är fel! men jag kan bara inte hjälpa det. det är som en orkan. åh hurricane. nu är det lika långt till stjärnorna som stjärnorna till dig.

jag kan bara inte förstå efter allt som hänt. och jag är inte det minsta harmonisk. alldeles för impulsiv, på gränsen till oberäknelig.

14.18

guess what. i'm not a robot.

i'm vulnerable.

never committing to anything. don't be so pathetic.

can you teach me how to feel real? can you turn my power on?

i'm vulnerable.